Kulturliv

Kulturliv - För att mötas och utvecklas

På Haganäs är kulturen en viktig del i vår gemenskap och engagerar och inkluderar alla som är verksamma i verksamheten. Kulturlivet består av olika delar:

Högtider

Högtider är även de en viktig del som löper över hela året. Utifrån den antroposofiska människobilden arbetar vi medvetet med det rytmiska årsloppet. Vi gestaltar de olika årstidsfesterna, både de allmänt kända, men även Mikaeli – som även är en skördefest. Detta gör oss förbundna med naturens årtidsförlopp men är också en stark social impuls. Att få uppleva de olika årstiderna med sina tillhörande årstidfester ger ett sammanhang hjälper oss att orientera oss i tid och rum – vilket för många kan vara abstrakt och svårt.

Resor

Resor, på Haganäs har vi gjort många resor tillsammans. Ibland är vi många som åker till samma ställe men ibland åker man själv eller i en mindre grupp vilket som passar bäst.

Terapier

Terapier finns inom Haganäs verksamhet och består av Massage, Läkeeurytmi samt Målnings- och konstterapi.

Haganäs musikteater

Drama, musik, konst och kultur på arbetstid – ett sätt att utveckla nya färdigheter och förmågor! Haganäs musikteater är en integrerad amatörteater – och vem som integrerar vem är inte alltid så lätt att avgöra. Några lever med en funktionsnedsättning som märks mer, andra med en som går att dölja bättre, några har både scenskräck och höjdskräck, några sjunger falsk och dansar i otakt, några kommer ihåg sina repliker bättre än andra – men alla är med och ger sitt bästa, bjuder på sig själva, sin glädje och sina idéer.

Vilka är vi?

Mellan 40 och 45 personer: boende, arbetstagare och medarbetare på Haganäs, som är en socialterapeutisk LSS verksamhet för vuxna och ligger mellan Järna och Nykvarn. En eftermiddag i veckan träffas vi i Kontiki, vår samlingslokal, där musikteatern håller hus. Vi är inte professionella skådespelare, men alla som kan, deltar i detta kulturprojekt: konst och kultur på arbetstid!

Vad gör vi?

Haganäs musikteater är en integrerad amatörteater – och vem som integrerar vem är inte alltid så lätt att avgöra. Några lever med en funktionsnedsättning som märks mer, andra med en som går att dölja bättre, några har både scenskräck och höjdskräck, några sjunger falsk och dansar i otakt, några kommer ihåg sina repliker bättre än andra – men alla är med och ger sitt bästa, bjuder på sig själva, sin glädje och sina idéer.

Hur jobbar vi?

Vi väljer pjäser som vi kan leva och arbeta med länge, som öppnar sig med nya aspekter, nya frågor. Innan vi börjar arbetet med ett nytt projekt så har vi en period, där vi förmedlar innehållet som en berättelse som går över flera veckor. Själva repetitionerna börjar med en gemensam uppvärmning för kroppen, rösten, samspelet. Sedan delar vi in oss i olika grupper: en dramagrupp, orkestern, en röst-och rörelsegrupp, en kostym- och scenografigrupp. Varje grupp leds av ett eller fler proffs i sitt område och jobbar självständigt på väg. Vi följer upp arbetet genom att visa och spela det övade för varandra och så småningom sätta ihop det till en helhet.

Varför?

Det är inte bara kul och roligt att spela teater. Vi upplever att musik, dans och drama är en hjälp i processen att övervinna inre och yttre svårigheter och utvecklas som individ. Alla känner igen sig i Robins Hoods kamp för rättvisa, i Peer Gynts ensamhet, i trollets längtan att bli människa, i Mary och Colin i den hemliga trädgården: sökande och tvivel, vildhet och vilsenhet, hopp och förvandling. Det vi spelar berör, blir till erfarenhet och ny kunskap. Det väcker frågor som kan kläs i ord: Vem är jag? Vad är meningen med mitt liv? Vad ska det bli av mig? Kan någon älska mig som jag är? Kan jag älska mig själv? Vi behöver varandra för att våga lyfta och leva med dessa frågor och kanske hitta meningsskapande svar på dem på oväntade platser. Att sätta upp en pjäs är en levande process, ett litet liv i sig. På lek och på riktigt samtidigt. Både som grupp och som individ går man igenom kriser, rollen kräver kanske något nytt och okänt av en, övandet innebär tålamod, flexibilitet, man måste ta hänsyn till medspelare för att resultatet skall bli bra. Och två veckor innan premiären är det alltid totalt kaos som man måste ta sig igenom – för att inte tala om nervositeten innan ridån går upp! Vi har alla lärt oss att känna igen dessa kritiska situationer. I bästa fall kan vi då skratta igenkännande åt oss själva och öva förtroendet för den gemensamma styrkan: vi vet att alla behövs och att det kommer att gå bra – fast inte alltid som vi har tänkt oss.