Haganäs historia

Impulsen startade kring en ung man som bodde hos dem och som skulle ta klivet in i vuxenåldern och därmed behövde ett boende att flytta till. Både Katharina och Staffan hade lång erfarenhet av att arbeta med personer med funktionsnedsättningar och iden till att starta ett eget boende kring denna unga man föddes. Ända från början fanns en strävan att försöka skapa en gemenskap tillsammans med de människor som under en kortare eller längre tid ville bo på Haganäs, vara medarbetare eller båda delar. Gemenskapen men också bygemenskapen som bildades av dessa människor bildade ett bärande hölje kring var och ens individuella liv och kunde motverka isolation och ensamhet. Att vara en bygemenskap innebär att det finns – utöver den professionella vården, omsorgen och stödet – ett nätverk av grannar i olika åldrar.

För Staffan och Katharina, som brann för den socialterapeutiska impulsen, var det självklart att Haganäs skulle vila på en antroposofisk grund. Inte bara det praktiska vård- och verkstadsarbetet är inspirerat av antroposofin utan även organisationen i sin helhet som grundar sig på självförvaltning. Det finns en tanke bakom sättet hur vi umgås med varandra, hur vi organiserar vardagen och firar högtider samt hur vi vårdar omgivningen med mera.

Den gemenskapen som bildas av dessa människor är ett bärande hölje kring var och ens individuella liv, motverkar isolation och ensamhet och är utvecklande och i högsta grad ”inkluderande”. Socialterapi blir genom denna intention ett större innehåll – och en större utmaning. 

Haganäs har inga ”anställda” utan vi är alla medarbetare i ett stort gemensamt socialt projekt som pågår!